Igår kväll låg jag i soffan på altanen och tyckte synd om mig själv.
Feber, halsont, trött.
Till på köpet försvann smak & luktsinnet.
Michael hade köpt grillade revben.
Så konstigt det var.
Att äta och inte känna smak eller lukt.
Som innan i veckan.
När jag inte kunde prata.
Har under veckan kommit på många övningar inför etiksamtalsträffarna i höst på jobbet.
Men i alla fall.
När jag låg där i soffan hörde jag svagt att det knackade på dörren.
Elias öppnade.
Oj, tänkte jag.
Här ligger jag jag och hela hallen m.m är fullt av lego.
Och som jag ser ut.
Du vet.
Som man tänker.
Så dumt egentligen.
I hallen står min söta vän Annika.
Hon hade köpt en vit ros till mig.
Hon kände att jag behövde det.
Åh, så glad jag blev.
Ock så tacksam.
Över att någon tänker på mig.
Och är så snäll. |
2 kommentarer:
Hoppas du blir bra i halsen.Många fina bilder lagt ut. Häls.Mor
Hej, Stina. Hoppas du mår bättre nu. Vilka underbara tallrikar du har.
Jag håller helt med dig när det gäller boken om lantlig inredning. Har själv köpt den och bläddrar i den varje dag! Helmysig.
Kram från Minjan
Skicka en kommentar