onsdag 3 augusti 2011

Åh, vad jag längtade.....

men denna gång blev det "bara" en längtan.
I helgen kände jag att en förkylning var på väg.
Kunde ju inte tro att det var en "grym" rackare denna gång.
Min röst är borta.
Halsont.
Hosta.
Makalös trötthet.
Det där med rösten.......
så konstigt att inte kunna få fram ett ljud.
Samtidigt oro: "Den kommer väl tillbaka?"
Så det har varit tyst här hemma.
Jag har kört med teckenspråk och skrivit lappar.
Har idag tagit mig till apoteket och hämtat hostmedicin som min snälla doktor ordinerat.
Hoppas, hoppas jag får sova gott inatt.
Imorgon vill jag till butiken!!!!!!!
Men dit jag allra mest längtade var till min söta, mysiga husvagn.
Den har jag köpt i sommar.
Den står på landet hos mina föräldrar.
Alltså "hemma".
Åh, vad jag ville dit.
Det gjorde mig lite ledsen.
Så en och annan tår trängde igår nerför mina kinder.
För att jag längtat så.
Ville koppla av några dagar.
Se den fina solnedgången från husvagnsfönstret.

Husvagnen är vit.
Helt vit.
Både inne & ute.
Har börjat så smått att inreda.
Med gamla örngott som gardiner & kuddar.
Letar på loppisar efter passande inredning.
Letar i garderoberna hos mamma & pappa.
Jag kallar det för att gå på skattjakt.
Hittar alltid något användbart.
Något skavt.
Något snett.
Något gammalt.
Något sött.
Något otroligt charmigt.
Något som passar Stinas Lilla Rum.
Som den gamla picknick-väskan på bilden.
Tror du jag blev glad över den.
Tjohoooooo.
Den har en historia.
Från min släkt.
Underbart♥

Nu ska jag ta hostmedicin.
T Alvedon x 2.
En kopp kamomillte med honung.
Några bitar Marabou Dark 70%.
Gå och lägga mig.
Imorgon vill jag må bättre.
Med Kärlek från
Stinas Lilla Rum

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja,husvagnen väntar på dej,den är så mysig, tittar in ibland och drömmer om en utflykt.......Hoppas du blir bra snart.Mor.

Victoria sa...

Läser dina små rader. Känner med dej hur illa det blir i själen när man längtar. Längtar efter att göra saker men som just då blir uppskjutna.
Man väntar. Man ska vänta tålmodigt tills den rätta dagen kommer när man kan vara igång igen och göra det man vill. Men just då...när tåren trillar...då har man inget tålamod och ingen lust att vänta.
Jag vet hur det känns. :o)

Hoppas du mår bättre idag; söndagen den 7 augusti även om det spöregnar ute just nu.:o)
Kram
V